Dreamcatcher

seeHej på er! Nu rusar tankarna i huvudet och jag vill dela dessa med er 🙂

Jag tror verkligen att allt är möjligt att uppnå! Det är en av mina stora drivkrafter här i livet och något som hjälper mig oerhört i min sjukdom. Boken The Secret talar om att man kan få allt man vill ha med hjälp av attraktionslagen och universums kraft. Jag tror absolut att man kan få någon sorts knuff i rätt riktning för att uppnå sina mål av universum, men bakom allt detta måste det ligga hårt arbete – det viktiga är dock att inte glömma att ha roligt på vägen!

Jag brukar säga när jag pratar om livsmål att det inte är själva målet jag fokuserar på utan det jag gör är att ge mig själv de bästa förutsättningarna för målet att växa och komma till i mitt liv. Jag har jobbat hårt på alla mina arbetsplatser – så jag fick jobb på reklambyrå utan att ha gått på de fina skolorna o.s.v… Jag tror att om inte vägen till målet är roligt eller spännande så bör man fråga sig själv varför man just har satt sitt mål? Och om det är rätt? Jag har upptäkt att vissa av mina drömmar/mål jag haft är lite mossiga, dom kom till för så länge sedan att dom måste uppdateras eller bytas ut. Vi blir ju klokare och härligare för varje dag som går, du skulle inte sätta på dig vissa kläder du bar för 5 år sedan, samma sak gäller dina framtidsplaner. Så det kan vara god tid att inventera!

Jag tänker också att det är skillnad mellan drömmar och mål. Drömmar är lite luddiga, diffusa och härliga. Dom är en bonus om allt annat flyter. Det skulle vara roligt att få dom uppfyllda men det är inte superviktigt. Typ som sexfantasier! Vissa saker kan kännas eggande att tänka på – men det skulle kanske bli lite konstigt om man slog till i verkligheten? Ni fattar grejen! 🙂 Men dina mål i livet är viktiga och du är skyldig dig själv att jobba för att dessa ska uppnås och skapa förutsättningarna för dom att komma in i ditt liv. Jag tror att självförverkligande är en stor del av vad som gör oss lyckliga och alla vi har förutsättningarna för att ta oss dit.

Livsmål kan ibland kännas svåra att nå och jag kan inte säga exakt hur man ska gå till väga för att uppnå dessa eftersom alla mål är olika. Jag tror dock att man måste försöka närma sig sitt mål (som när jag cirkulerade kring Filip på krogen :D) då får man ju även en chans att titta närmare på det man vill ha, är du på rätt spår? Och sen gäller det att vara beredd att kämpa, men att göra det på ett inspirerande och peppande sätt. Dessutom tror jag inte att vägen till ditt livsmål ska vara för snäv, det kan dyka upp så mycket nytt på vägen! Som när man målar en tavla, det blir aldrig som man tänkt sig från början, men det är enrå helt rätt.

 

Ut och jaga ifatt era drömmar nu 🙂 Det är aldrig för sent och allt är möjligt. Våga ta för dig!

 

seeHello! It’s rushing tons of thoughts in my head and I want to share these with you 🙂

I truly believe that everything you want is achievable! It’s one of my big motivations in life and one thing that helped me tremendously in my illness. The book The Secret tells you that you can get everything you want by using the law of attraction and the power of the universe. I absolutely believe that you can get some sort of push in the right direction to achieve your goals from the universe, but behind all this there must be hard work – the important thing is not to forget to have fun along the way!

I often say when I talk about life goals that it is not the goal I focus on but what I do is to give myself the best conditions for goals to grow and come in to my life. I’ve worked hard in all my workplaces – so I finally got a job at an advertising agency without having gone on the fine schools, etc… I think that if the way to the goal is not fun or exciting, you should ask yourself why you have this particular goal? And if it is right? I have an thought about that some of my dreams / goals I have is a little corny and old, they where created so long time ago that they need to be updated or replaced. We get wiser and lovelier with every day that passes, you would not put on you some of your clothes you wore 5 years ago, the same thing applies to your future plans. So it may be good time to do an inventory!

I also think that there is a difference between dreams and goals. Dreams are a bit fuzzy, diffuse and lovely. They are a bonus if all the rest flows. It would be fun to get them, but it’s not super important. It’s like whit sexual fantasies! Some things may seem nice to think about – but it might be a little awkward if you do it in reality? I hope you get what i mean! 🙂 But your goals in life are important and you owe it to yourself to work for these to be achieved, and create conditions for them to come into your life. I believe that self-realization is a big part of what makes us happy, and we have all the chance to take us there.

Life goals can sometimes feel difficult to reach, and I can not tell you exactly how to try achieving these goals because everyone is so different. However, I believe that you must try to move closer to your goal (like when I circulated around Filip at the pub five years ago :D) then you also have the chance to look at what you want, is it the right ting? And then you have to be prepared to fight, but to do it in an inspiring and positive way. Furthermore, I do not think the way to your life goals will be too narrow, it may show up so much new things on the road! As in painting a picture, it will never be as it was expected from the beginning, but it is absolutely good when its done.

Go out and chase your dreams now 🙂 It is never too late and everything is possible!

IMG_8626

Big goals – small goals! Above you see me for filling my dream to stay att the Madonna Inn, Californias most kitschy hotel 🙂

A life of contrasts

seeHej på er, hoppas ni haft en mysig och rolig helg!

Idag har jag och Filip legat i sängen hela dagen, druckit kaffe med Baylis och kollat serier. Det har vart en intensiv helg med tårar av både glädje och sorg. Idag är det bara vila och mysa som står på schemat för att orka med nästa veckas cellisar och utmaningar.

I fredags så samlades vi tjejer för att ta farväl av en mamma till oss. Marjana fick en väldigt fin ceremoni på kapellet i Skogskyrkogården. Aj, vad ont det gör att se sin nära vän sörja sin mammas död. Det är själv en av mina störta rädslor i livet, att mista mina föräldrar. Det kändes så surrealistiskt att sitta där vid kistan, mitt emot min sörjande vän och känna döden som just flåsat en i nacken med min leukemi. Som jag har skrivit förut har jag aldrig tänkt på min död eller planerat min begravning efter min diagnos. Men samtidigt har min egen död aldrig vart så närvarande och nära. Det enda jag kan säga om döden är att be er ta vara på dess motsats, ta vara på livet. Följ hjärtat och se till att ge dig själv det bästa tänkbara livet. När jag fick min diagnos tänkte jag “YES!”, vilken jäkla tur att jag vågade följa mitt hjärta så brutalt ibland, då slipper jag ligga här och ha ångest och ångra de sakerna jag aldrig gjorde. Jag gjorde allt! Som många av er vet ringer jag mina föräldrar varje dag, både mamma och pappa. Spelar ingen roll om dom är i Indien eller på månen, jag måste få höra att dom mår okej och har det bra. Om något skulle hända dom mår jag bra av att då veta att jag sagt till dom varje dag de senaste åren att jag älskar dom, jag vet att det är lite galet (min kille tycker jag är helt knäpp med detta ringande!), men det får mig verkligen att känna mig lugnare och gladare. Så länge något funkar och gör en lycklig får man köra på, ellerhur!? 🙂

Och i lördags var det äntligen bröllis! Marcus och Yoni, fina, smarta, framgångsrika och underbara människor. Har fått massa kärlek och omtanke av dom sedan jag blev sjuk. Vigseln var så fin vid industriområdet i Liljeholmen vid vattnet mitt emot Södermalm. Maten var fantastisk, har seriöst aldrig ätit så gått på ett bröllop, men det är inte konstigt när det är två mat-nördar som gifter sig! Vigselförättaren (som var bokad 16 månader i förväg!!) sa riktigt fina ord, som att äktenskapet förenar två personer men att man fortfarande ska gå i sina egna skor, det blir väldigt trångt att få plats i samma. Det var tänkvärt och fint. Nu är jag inspirerad till max att planera mitt egna bröllop, så peppad och full av lust. Tack för underbar fest!

see

Today me and Filip just stayed in bed all day, we were drinking coffee with Baylis and seeing series. There has been an intense weekend with tears of both joy and sorrow. Today, it’s only rest and cuddle on the schedule so I have some energy for next week’s challenges.

This Friday we said goodby to one mother of a daughter in my girl-gang. Marjana got a very nice ceremony at the chapel in Skogskyrkogården. Ouch, it really hurts to see your close friend mourn her mother’s death. It’s one of my biggest fears in life to losing my parents. It felt so surreal to be sitting there by the casket, opposite my crying friend and feel that death just breath me in the neck with my leukemia. As I have written before, I have never thought of my death or planned my funeral after my diagnosis. But at the same time have my own death never been so present and near me before. The only thing I can say about death is to ask you to take advantage of the opposite, take advantage of life. Follow your heart, and be sure to give yourself the best possible life. When I received my diagnosis, I thought “YES!”, I’m is damn lucky that I dared to follow my heart so brutally sometimes, then I will not have to feel anxiety and regret over the things I never did. I did everything! As many of you know, I’ll call my parents every day, both mom and dad. It does not matter if they are in India or on the moon, I need to hear that they are doing okay and are well. If something were to happen to them, I feel good to know that I told them every day for the past few years how much I love them, I know it’s a little crazy (my boyfriend thinks I’m completely crazy with this ringing!), But it really makes me feel calmer and happier. As long as something works and makes you happy just keep doing that, right!? 🙂

Then on Saturday it was finally wedding time! Marcus and Yoni: nice, smart, successful and wonderful people. That have showed me a lot of love and support since I became ill. The ceremony was so nice at the industrial area of Liljeholmen on the waterfront opposite Södermalm. The food was amazing, seriously have never eaten so good on a wedding before, but it’s not weird when there are two food-geeks who get married! The marriage speaker (don’t know the right word but the person instead of the priest) said really nice words, that marriage unites two people but you still have to walk in your own shoes, but it gets very uncomfortable to walk the same once. It was memorable and nice. Now I’m inspired to max to plan my own wedding, so glad and full of desire. Thanks for the wonderful party!

IMG_2619No hair – don’t care! :p

IMG_4018

Kiss kiss <3

IMG_4671

Ring exchange <3 #mayobröllis

IMG_9863Beautiful and magic! Can you see all the birds in the sky?

IMG_7484

Steffi <3

 

Lovely days!

Jag har haft två underbara dagar! Jag delar ofta med mig mer av mina tankar kring specifika ämnen än om vad jag gör på dagarna vanligtvis men nu ska ni få höra! Dagar jag mår bra – men inte får gå ut pga. inget immunförsvar – är jag tacksam över att det roliga kommer till mig! Det gör inget att spendera en hel dag ensam ibland, inte en sekund är tråkig. Jag under dagen ta hur många tupplurar jag vill (typ 5!), lyssna på oändligt många poddar, lära mig nya saker och tänka massor på livet. Så jag är utvilad i huvudet och avslappnad ända in i själen, det är helt underbart.

I onsdags var min underbara livscoach Charlotte här. Det är så lyxigt att ha en sådan klok och inspirerande person som kommer hit och utmanar mig. Hon ifrågasätter hur jag ska nå mina drömmar och ger mig verktyg att arbeta med. Det är coolt.

Sedan kom Säääm (det är så han heter i min mobil) på kaffe och vegan-kaka. Han var min chef och mentor under mina superviktiga år på medtryck.com. Det var där jag byggde upp mitt självförtroende och fick testa mina vingar. Att jobba på ett mindre och ungt företag var magiskt, man ser det växa mitt framför ögonen och man får vara med att forma skapelsen som tar form. Är så tacksam för min tid, för alla lärdomar och skratt. Och “grabbarna” (cheferna) kommer alltid ha en mycket speciell plats i hjärtat.

Sent, vid 21 kom Filip äntligen hem. Vi åt en sen middag vid bordet, det kändes lite kusligt i kroppen och jag försökte förstå varför jag kände mig så illa till mods. Precis innan hade jag haft musiken på högsta volym, vart helt sprudlande glad och dansat till min matlagning. Men plötslig slog det mig. Samma tallrikar, samma ljus i lägenheten, samma ljus utomhus och typ samma temperatur idag som den dagen i april när dom ringde och bad mig åka in akut till Karolinska. Jag bara rös och det knöt sig i magen. Filip såg att jag blev berörd och föreslog att vi skulle ta en promenad, så gick vi genom Sumpan hand i hand. Fy bubblan vilken underbar kille jag har. Han är så klok och kärleksfull, han bryr sig och han utmanar mig. Vi kan prata om allt och vi kan prata sjukt länge. Som när vi satt och åt middag i 5 timmar på restaurang tills dom slängde ut oss 😀 Han är både bästa vän och älskare, och det är just vad jag har letat efter. Han ser mig, han känner mig och han respekterar mig. Känner gränslös kärlek för den killen <3

Igår sov jag bort hela förmiddagen, jag har ju en släng av fatigue. Men sen plötsligt ringde det på porttelefonen och plötsligt stod en tokvacker Linda i mitt vardagsrum med en underbar rund träbit! Två dagar innan på Facebook hade jag frågat om någon kunde såga träd och om man kunde få sig en bit, tänk att Linda hade full sågning på tomten i skrivande stund och nu 2 dagar senare står jag där med en underbar träbit som luktar natur. TACK LINDA!

Så precis när jag oljat min min runda skönhet ringer det igen på porttelefonen. Min vän J från staterna är på besök! Han är en supersmart, påläst och tänkande person. Vi filosoferade och åt glass, pratade om allt från universum till BDSM. Älskar att prata med honom, han får en på nya tankebanor och han påminner om min idol Alexander Bard 😀 När vi suttit på mitt vardagsrumsgolv i 5 timmar så kom Filip hem och vi lagade en enkel middag och snackade om allt möjligt tillsammans. Fasiken vad jag älskar dessa spontana stunder, när folk bara kommer över och stannar på mat och häng. Och att Filip fått lära känna mina vänner så bra nu när dom oftare är här. Det är så fint! Tänk att Filip även lunchade med min underbara chef i veckan, det gjorde mig så himla glad.

Jag älskar verkligen alla jag känner och är välsignad med underbara människor i min närhet. Idag är det en mycket speciell dag som jag kommer tillbringa med mina tjejer. Vi ska nämligen iväg på begravning strax. Skriver mer om det senare.

Ha en underbar dag och påminn dina vänner om hur mycket dom betyder för dig! <3

IMG_3137Wow, så fint! Måste bara säga som i en gammal favoritlåt: Be careful what you wish for cuz you just might get it… 🙂

Cash money cancer

seeHej på er!

Vissa saker blir inte som man riktigt tänkt sig under denna resa. Ärligt talat trodde jag i början att jag kanske skulle “spara lite pengar” på min cancer. Jag tänkte att jag bara skulle ligga i soffan och vara sjuk och passiv, det var så min bild av hur hela förloppet såg ut. Men sanningen är att pengarna flyger iväg precis som innan om inte mer. Jag brukade ha hyfsad koll på min ekonomi, allt dras på autogiro och jag har alltid vart ganska restriktiv med vad jag lägger mina cash på. Jag lagar nästan all mat hemma, har nästan alltid lunchlåda med på jobbet och mina kläder köper jag på loppis eller H&M. Som ni vet lägger jag på hög så jag kan resa långt långt långt. Nu när jag är sjukskriven på heltid så får jag ut 80% av min lön och jag märker skillnad i min plånbok. Dels har jag blivit trött och skakig av vissa kurer vilket gjort att jag inte vågat hacka min egna mat utan släpat mig iväg till pizzerian eller foodtruck istället. Dessutom är nästan all mat jag köper EKO, jag köper massa dyr näring, nötter och superfoods. Sen shoppar jag ganska friskt på nätet faktiskt. Så jag bränner typ som innan, tjänar mindre och får massa räkningar från sjukhuset, uteblivna visiter hos ögondoktorn (glömt min tid 2 gånger nu!) och alla påminnelseavgifter som drar när man inte orkat ta tag i alla räkningar. När man har vart i “manjana manjana” mode och haft hjärnan på halvfart efter all cytostatika. Det har faktiskt vart riktigt dålig ordning på mig, jag inser det nu när jag måste dra från sparkontot lite för ofta för att det ska vara okej. Jag har tänkt mycket YOLO (you only live once!) nu när jag spenderat under min sjukdomstid. Det är ju rätt korkat, jag vill ju inte bara leva nu utan jag vill framförallt leva sen när jag kan känna vinden i håret.

Jag började skriva på detta inlägg redan igår och på kvällen när Filip kom hem så öppnade jag upp min plånbokshistorik för honom och förklarade hur det låg till. Filip är en sjukt logisk person (riktig stereotyp ingenjör!) och jag var beredd att få höra något ärligt som skulle sticka i hjärtat. Typ att jag skulle sluta shoppa eller äta ute. Men han sa bara att han förstod min situation och att vi sänker min hyra med 1000 kr och även gör det retroaktivt sedan jag blev sjuk. Jag blev så paff. När man lever med en person som är rationell och superlogisk så kan man ta vissa beslut dom gör personligt. Som att dom bara “går emot” ens idéer. Det är inte så sexigt att få höra ett nej när man har en idé på något vi kan spendera på, men han gör det i ren välvilja, jag fattar det. I min hjärna kan jag ibland (detta är ju sjukt sjukt!) koppla det till att han inte gillar mig tillräckligt. Är jag inte värd dessa underbara skålar? Älskar man verkligen någon så uppfyller man den andras behov? Haha, det är så vrickat men sant! Det måste ha något med den inlärda belöningsprocessen att göra tror jag. Jag vet att Filip älskar mig fast han inte vill att jag ska köpa ett gäng extra skålar bara för att dom är fina. När man är så olika som vi är (impulsiv + logisk) så måste man ha stor respekt och förståelse för varandra om man ska leva gott ihop. Ekonomiska meningsskiljaktigheter är en stor anledning till att folk går skilda vägar. I början tjafsade vi mycket om sådant, men efter 5 år är förståelsen där. Som när jag för någon vecka började grinade och frågade varför han aldrig köper blommor och varför jag inte fått en present “Jag har faktiskt cancer?!”. Då kom han hem med fina blommor och marknadens bästa stavmixer. Det skulle inte hänt för 4 år sen, då hade han sagt “Varför ska du ha en present – du kan få det när du fyller år”. Åter igen, FÖRSTÅELSE, kanske har jag lyckats få den logiska killen att bli lite mer styrd av feeling? 🙂

Vill inte framstå som supermaterialist genom detta inlägg, detta är bara en ärlig observation kring hur jag funderar. Ibland är jag bara en tjej, som vill ha fina saker och blommor och titta på när jag är hemma hela dagen pga. infektionskänslig. Det viktigaste jag kan få är folks stöd och kärlek, inga saker i världen kan mäta sig med dom orden och kärleken jag fått under de senaste månaderna. Men fan vad skön det ska bli att kunna mixa sina dadlar ordentligt 😀

Ha en strålande dag! Älskar er!

seeHello!

Some things are not as I imagined during this sickness-trip. Honestly, I thought in the beginning that I might “save some money” on my cancer. I figured I would just lie on the couch and be sick and passive, it was so my picture of how the whole process looked like. But the truth is that money are flying away just as before if not more. I used to have decent track of my finances, everything is drawn automatic from my account for bills etc, and I have always been fairly restrictive with what I put my cash on. I cook almost allt food at home, almost always have lunch box with me to work and my clothes I buy at flea markets or H&M. As you know, I put money aside so I can travel far far far away. Now that I’m on sick leave on full time, I get 80% of my salary, and I notice the difference in my wallet. I have become tired and shaky by my treatment sometimes, which meant that I had not dared to hack my own food but dragged me off to the pizzeria or foodtruck instead. Moreover, almost all the food I buy is EKO, I buy lot of expensive nutrient, nuts and superfoods. Then I shop online quite a bit. So I burn money like before, earn less and get lot of bills from the hospital. And I had a lot of reminder fees that draws when I’m not managed to grab all the bills. I have been really lost in my economics lately, I realize that now when I must draw from the savings account is a little too often. I have thought YOLO (you only live once!) a lot during my illness. It’s pretty stupid, I do not want to just live now, but I would particularly like to live later when I can feel the wind in my hair.

I started writing this post yesterday and in the evening when Filip came home, I opened up my wallet history for him and explained how it was. Filip is a very logical person (the real engineer stereotype!). And I was prepared to hear something honest that would stick my heart. Something like I should stop shopping or eating out. But he only said that he understood my situation and that we lower my rent of SEK 1000 and also makes it retroactively since I became ill. I was so surprised. When you live with a person who is rational and super-logical, you can take certain decisions they make personally. Like they just “go against” one’s ideas. It’s not so sexy to hear a “no” when you have an idea of something we can spend on, but he does it in pure consideration, I get it. In my mind I sometimes (this is so sick sick!) link the “no” to that he does not like me enough. Am I not worthy of these wonderful dishes? If you love someone you meet the needs of them? Haha, it’s so dislocated, but it’s true! I really struggle this thoughts. I think it must have something with the learned reward process I think. I know Filip loves me though he does not want me to buy a bunch of extra bowls just because they are so pretty. When one is as different as we are (impulsive + logic), so you have to have great respect and understanding for each other if you want to live well together. Economic differences are a main reason that people go their separate ways. In the beginning of out relationship we fussed about that, but after 5 years is the understanding there. Like a week ago i was sad and asked why he never buys flowers and why I have not received a gift, “I actually have cancer ?!”. The next day he came home with nice flowers and the best blender on the market. It would not happened 4 years ago, when he had said, “Why should you get a gift – you can get it when you have your birthday” Again, it’s the understanding, I might have managed to get the logical guy to be a little more controlled by feeling? 🙂

I do not want to appear super-materialist through this post, this is just an honest observation about how I’m thinking. Sometimes I’m just a simple girl who wants to have nice things and flowers to watch when I’m home all day. But the most important thing I can get is the people’s support and love, no matrial things in the world can compare with those words and the love I have received in recent months. But also, I is so damn nice to be able to mix my dates properly 😀

Have a brilliant day! Love you!